BLOGG: Generad eller stolt? 2019 firar vi 30 år med allmän rösträtt 1


Alan Cleaver (2009), flickr.com

Att 1921 utgör en milstolpe för demokratin i Sverige är knappast en nyhet. Det var året då kvinnor, efter hårt arbete och ett efterlängtat riksdagsbeslut 1919, röstade för första gången. Ett ofrånkomligt bevis på att rösträtt nu gällde för alla. Eller? Nej, riktigt så enkelt var det inte. Faktum är att den svenska allmänna rösträtten bara har 27 år på nacken. Samtidigt som kvinnor och män köade till valurnorna 1921 var det många som hölls utanför. Romer, omyndigförklarade och fattiga som omhändertagits av fattigvården (varav många hade funktionsnedsättning) var inte nära att kunna lämna sin röst.

Sveriges historia innehåller många brott mot de mänskliga rättigheterna. Grupper som fallit utanför normen om den ideala svenska medborgaren har drabbats – och drabbas – hårt.

  • Länge pågick tvångssteriliseringar av romer och tvångsomhändertaganden av romska barn. Utan folkbokföringsadress och rätt att stanna mer än några dygn på samma plats förvägrades de också rösträtt och skolgång.
  • Många människor med funktionsnedsättningar har låsts in på institutioner, klassats som obildbara, omyndigförklarats, tvångssteriliserats och inte fått gifta sig. Långt ifrån alla har haft rösträtt.
  • När döva fråntogs rätten till sitt språk 1880 krävdes det hundra års kamp för att få riksdagen att 1981 erkänna teckenspråket som dövas första språk.
  • Först 1959 fick romer rösta och romska barn rätt att gå i skola.
  • Skolplikt för barn med rörelsehinder infördes 1962, för barn med någon form av utvecklingsstörning först 1968. Den allmänna skolplikten är alltså bara 48 år gammal! 
  • Hade du epilepsi dröjde det ytterligare ett år, till 1969, innan du fick möjlighet att gifta dig.
  • Mellan 1934 och 1976 hann den svenska staten sterilisera 63 000 personer, merparten kvinnor, med tvång. Ett tvång som för människor som gjort könskorrigering och bytt juridiskt kön försvann först 2013.
  • Som ni förstår kan listan göras mycket längre…

Och det där med 27 år av allmän rösträtt då? Sveriges allra fattigaste hade länge ansetts slarviga och oförmögna att tycka till om beslut som gällde hela samhället. När även personer inom fattigvården fick rösta 1945 ändrades detta. Samtidigt fortsatte omyndigförklaringen av personer med bland annat psykiska funktionsnedsättningar och utvecklingsstörning. Rösträtten utelämnade fortfarande vissa. Därför var det först när omyndighetsförklaringen avskaffades 1989 som vi också fick allmän rösträtt för alla svenska medborgare över 18 år. Alltså: 1989.

Jag har ett förslag! När vi 2019 kickar igång hundraårsfirandet av kvinnors rösträtt passar vi samtidigt på att fira trettio år med allmän rösträtt för alla. Ja, jag erkänner att det inte känns helt bekvämt. Det är både skämmigt och lite obehagligt. Inte blir det bättre av att hundra år redan från början är alltför kort för att väcka överväldigande glädje – ska vi då reducera dem med sjuttio? Samtidigt; när är ett bättre tillfälle? Kanske är 2019 faktiskt ett utmärkt år för ännu mer fokus på makt och diskriminering, på hur olika den tar sig uttryck och erkänns? En chans att diskutera vem som ses som medborgare och inte? Fram till dess jobbar vi på med att synliggöra och förändra. Jag lägger redan nu in den allmänna rösträttens trettioårsjubileum i kalendern för 2019!

 

 

 

Läs mer!

Nordiska museetMinoritet.seÅratal ur handikapphistorien och Wikipedia.


Lämna en kommentar

En tanke om “BLOGG: Generad eller stolt? 2019 firar vi 30 år med allmän rösträtt